Mumin-mamman

Äntligen har vi kommit på plats i vår nya bostad och nu börjar vi att arbeta upp nya rutiner med transporter, handling och matlagning. Visserligen har P och jag under 7 dagar fastat så ungarna har emellanåt fått restaurang mat, senast igår blev det ett besök på en hamburger restaurang. Själv så kämpar vi med att enbart dricka en massa pulver utblandat med vatten även om jag kanske slarvar och tar mindre än vad jag ska göra så märker jag inget resultat mer än att i morse var det stört jobbigt att springa runt med tidningen. Det var som om all energi bara försvann i den första trappan dessutom är jag ovanligt trött och fryser. För att råda bot mot kylan la jag mig i ett varmt bad häromdagen men den varma känslan försvann så fort jag klev ur karet.

Var med om något märkligt i förrgår när jag gick med tidningen. Det var som om någon följde efter mig hela tiden och jag tittade runt mig hela tiden men såg inget eller ingen men ändå fanns känslan där. När jag sedan gick ut igår så trodde jag att det skulle vara samma känsla men då var det helt borta igen och i morse var det likadant. Jag minns en december en vecka efter att min pappa hade dött hur jag hela tiden kände att någon var efter mig och jag blev riktigt rädd och kände obehag över att gå ut med tidningen. Var bort under några veckor och när jag sedan kom tillbaka var känslan helt bort ungefär som den jag upplevde i förrgår.
Däremot hade jag sällskap vid ett ställe av ett rådjur och ett kan jag säga att det var nog djuret som blev mest rädd över att helt plötsligt stå med ansiktet mot mig och rusade i full galopp in i skogen.

Några veckors arbete är nu slut och det känns skönt. Det första handlar om husförsäljningen som har varit oerhört jobbig, alla visningar och städning och styling innan eller tiden emellan då vi knappt vågade leva och bo i huset. Nu är den tiden över vi fick en köpare till slut. Problemet kom när de hade bestämt sig, de vill flytta in redan den 8 januari och alltså måste vi flytta ut några dagar innan så att man hinner städa. Vår flytt går därför strax efter nyår och jag har beställt flyttbil och på måndag skall jag hämta kartonger från firman. Vi får nycklarna till lägenheten på måndag och sedan kan vi börja köra det som inte väger så mycket.

På jobbet fortsätter nedräkningen till min sista dag den 8 februari och nu har personalen hört av sig och tycker att det är synd att jag slutar. Det är inte bara personal från huset utan från andra delar i förvaltningen. Känns lite märkligt men så brukar det ju vara att hör man inget så är allt bra men då det är dåligt får man höra det. Typ som i politiken, där säger ingen eller mycket sällan att man gör något bra enda gången man hör något är när det blir dåligt.

Ännu har jag inte fått något arbete men på något vis bryr jag mig inte, jag tar mina nio veckors karens och sedan tar jag hand om mig själv. Gör det jag vill göra, tränar och tar hand om mina nära och kära. Får man lov att säga så?

Själv tycker jag att jag får lov att säga så. Under detta år som jag har jobbat har min kropp fått så mycket stryk och skulle jag ta igen allt så skulle jag troligtvis vara sjukskriven länge. Har sedan två veckor varit utan medicin och alla värden håller på att stabilisera sig värken finns kvar men den är inte så intensiv, blodtrycket ligger på en något förhöjd nivå men ändå acceptabel hur det är med kolesterolen vet jag inte men antar att den har börjat sjunka. Har fått order på att komma in på vårdcentralen och kontrollera alla värden till våren.

Ser nu framåt mot en solig vår på Eriksberg och en valkampanj under nästa år men först skall listorna fastställas och som det såg ut i provvalet lär jag hamna långt ner till regionen, listorna fastställs den 16 januari.

Om en stund bär det iväg mot Halmstad via Borås. I Borås skall vi lämna Ps mamma och i Halmstad blir det besök hos min mamma. P tyckte att det kunde vara bra om vi gjorde så eftersom det är på gång ett snöoväder som kommer söderifrån.

Då när jag åkte så där fram och tillbaka på de småländska vägarna slog mig tanken att jag kanske skulle ringa och fråga om jag kan få ett vikariat på VTD och gå/åka med tidningen.

Sagt och gjort så ringde jag på måndagen och det var som om jag var en skänk från himmelen. De hade ett vikariat redan från dagen efter och som löpte på en månad. Javisst tyckte jag, det kan jag ta, hela månaden. Efteråt så började jag fundera och kom på att de sista dagarna är jag ju inte ens i landet och fick ringa tillbaka och fråga om det var okej ändå.
Detta var för tre veckor sedan och nu har jag bara nästa vecka kvar av det vikariatet men jag har en känsla av att jag får fler för nu har de hittat mig igen. Bra motion har det blivit med två timmar i trappor och gångar så när jag kommer hem är jag genomsvettig och mör i hela kroppen.

De här veckorna har också varit ganska jobbiga eftersom jag inte hinner hem och sova alla dagar så ibland är det helt hopplöst att hålla sig vaken. I går blev det en stund i vilorummet istället för lunch vilket gjorde gott för det fortsatta arbetet. I dag hann jag sova nästan en timme och denna dagen har varit en av de lättaste hittills. Ser fram emot lönekuväret i slutet av månaden, det blir en slant till den kommande resan i Västra Karibien nästa år.

För ett tag sedan skrev jag om problem som jag hade och jag kan bara säga att det är magiskt när saker och ting löser sig efter hand. Mitt badkort fick jag till slut och det med personalrabatten dessutom har jag redan lämnat in kvitton för att få lite extra.

Tyvärr så kunde jag inte få det på autogiro utan fick betala hela och då svider det inte så mycket varje månad. Då gäller det att verkligen ta sig i kragen och gå och träna. Hittills har det bara blivit en gång per vecka och då har barnen också fått följa med. Häromdagen frågade Emma om vi skulle åka och simma och hon blev ganska besviken när jag sa att så blir det nog inte denna vecka. Eftersom hon blev så besviken så funderar jag på att åka i morgon kväll istället och så får vi åka till stugan endag senare. 

Kursen som jag hade sökt till i Växjö, ja den kom jag in på och jag fick också ledigt den dagen det gällde som jag skulle vara där nere. Även om vi velade lite fram och tillbaka med hur jag skulle ta mig dit ner så kändes det riktigt bra när jag satt bakom ratten och körde för mig själv. Jag hann få den där stunden för mig själv som jag förr fick när jag delade tidningen. Det är så skönt att sitta bakom ratten och se naturen bara forsa förbi samtidigt som det är ett intressant radioprogram på. Tur för mig också är att vi har vänner som bor där nere och det var inga problem med att sova över. Skolan ja det var tungt och mycket att suga i sig och ända sedan dess har min hjärna arbetat med att lösa problemet, uppgiften vi fick som skall vara klar den 23 oktober. Vi ska skriva en essä om en organisation, den skall vara fiktiv och vi skall använda begrepp ur litteraturen som vi använder. Vi får använda maximalt tio sidor.

På vägen hem så körde jag via Halmstad, svängde om min bror och fick köpt några trisslotter av brorsonen och på en av dem vann jag 75 kr. Löste in den häromdagen och tog tre nya lotter som jag glömde av och kom på i förrgår och när vi skrapade dem så var det en lott med 50 kr i vinst, den ligger på köksbordet för att lösas in.

Passade också på att åka vägen om min mamma. Det är så sällans om vi träffas nu sedan hon flyttade dit ner och som jag skrivit tidigare så gäller det att ta vara på tiden tillsammans och leva i nuet. Det lär bli fler visiter eftersom jag skall Växjö fler gånger. Resan från Halmstad gick på tråkiga motorvägen men det blev ändå tid för reflexion och när jag kom hem var det tre förväntans fulla personer som satt där och bara längtade efter mig.

Känner mig så deppig men det kanske beror på att det är mycket strul just nu och jag klarar inte av att saker och ting inte funkar som det ska när jag skall göra det. En annan anledning kan vara att jag nog har börjat med sorgarbetet.

I går sa nämligen en arbetskamrat upp sig hon hade fått ett nytt jobb och en rejäl löneförhöjning, när sista dagen är vet vi inte eftersom chefen skulle återkomma. När har han inte sagt så det lär nog ta tid. Själv var jag iväg på en intervju idag men det är så där tveksamt eftersom det var många mycket kvalificerade som hade sökt. Usch!

Förra gången detta hände alltså någon jag kände och jag var på intervju nästan samtidigt, den andra fick jobbet och jag blev utan. Klart det känns extra tråkigt att inte gå vidare o naturligtvis känns det extra jobbigt när konjunkturen är som den är men också att veta att man ska gå till arbete där allt inte är riktigt bra. För det mesta känns det som om vi i administrationen är andra klassens arbetare och att man inte behöver bry sig om oss. Vi har ännu inte haft vår planeringsdag med målformulering vilket alla andra hade i våras och om det händer något på den dagen vi ska ha APT så ställs APT in. Tyvärr får jag säga så måste jag hitta ett annat arbete för när man inte riktigt trivs och mår dåligt så sprider man en negativ stämning om kring sig.

Häromdagen så skulle jag ta tag i mitt tränande, jag packade in mina grejer i bilen och åkte iväg till badhuset för att gå och simma men ack vad jag bedrog mig, jag fick inte köpa något träningskort om jag inte hade en rekvisition med mig från min arbetsgivare. Ilsken som ett bi åkte jag hem och drack två öl för att lugna mig och nästa morgon var jag först på telefonen för att ringa till vår hälsoutvecklare och han blev alldeles stum av förvåning men skulle kolla vidare. I dag kom svaret. De hade glömt att meddela Lundby badet vad som gällde och jag hade rätt, jag kunde själv gå och köpa och detta utan rekvisition. Så i eftermiddag tar jag ut min friskvårdstimme och går (åker) och simmar med barnen.

Har ett annat problem som är lite trögt och det är att jag har blivit villkorligt antagen till en kurs i Växjö och jag måste innan starten visa att jag har tillräckliga kunskaper för att kunna gå där. Detta har jag mailat och pratat med Växjö och senast i förrgår blev jag lovad att få ett svar som igår. Jag väntar fortfarande för jag har ingen lust att åka 3,5 timmar för att sedan inte få lov att gå där. Kursen ja den handlar om ledarskap och organisation två av böckerna har jag redan lånat och börjat läsa för det gäller att ligga lite i framkant.